Martin och Lotta, IKEA och torrhosta

Söndagen den 1 mars.
Vi kom hem i lördags vilket var skönt. Inga fördröjningar, inga otrevliga överraskningar. John mådde dåligt av cytostatikan, men det var väntat.Idag så tog jag och Ellen en liten paus medan John låg och sov. Vi och ett par tusen personer tog det lugnt på IKEA. En stor guldstjärna till Ellen som kämpade på med mig genom folkmassorna.Väl hemma hade John piggnat till och byggt en läcker tågbana över hela vardagsrumsgolvet med Malin. Våra vänner Martin och Lotta kom på besök och vi fikade medan John återigen somnat. Vi misstänker att John börjar få dåliga blodvärden då han är väldigt trött och blek. Vi får se om de kan ta prover imorgon då John och Malin kommer åka till Astrid Lindgens barnsjukhus för förberedelser inför en MR (magnetröntgen) som kommer utföras på tisdag.Det känns nervöst då denna MR är en indikation på hur behandlingen har gått. Vi hade egentligen inte väntat oss en MR förrän efter slutet på denna del (block 3) men tydligen så är detta en extra MR. Vi fick egentligen inget riktigt svar varför då vår läkare inte var i tjänst under den gångna veckan. Vi tror att det har att göra med att vid en provtagning så visade det sig att cancercellerna hade ökat. Det var ett riktigt bakslag för oss att höra det. Det gjordes ett till prov vilket var det motsatta. Färre cancerceller samt en tendens till degenererade celler. Det visar sig att dessa prover inte är hundra procent säkra, utan det är en MR som visar hur det har gått- Svart på vitt. Vi kommer att få svar på torsdag och det kommer nog kännas som en evighet tills dess.Det är dubbla känslor inför denna MR. Jag vill veta men ändå är jag rädd för vad svaret kan vara. Men för mig finns det inget annat än att det går bra, jag vet att John kommer att bli frisk.Under kvällen så har John fått en rejäl torrhosta, men med lite skön hostmedicin (som godkändes per telefon av läkarna på Q84) så verkar det ha lagt sig något. Nu sover John och Malin gör honom sällskap och det ska jag också göra, nu på direkten./Mike

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar