JOHNS GRAV.
Johns urnsättning ägde rum den 23 september på Nacka norra kyrkogård vid gravplats T181. Vi har valt att plantera mycket enkelt utifrån vad vi och vad John skulle tyckt om. Just ovanför hans urna har vi planterat en enkel dvärgtall, som kommer att växa mycket långsamt. Jag har lagt dit en sten som jag älskade som barn. Ellen har lämnat en fin kotte. Johns kusiner Albin och Stina har lagt dit var sin sten. En sten formad som ett hjärta och en sten med orden "älskar dig". Albin och Stinas mormor och morfar har lämnat en leopard och ett kort med en dikt. Kusin Inez har lämnat en liten häst som ser precis ut som Johns favorithäst "Blixten".
Vi ska välja en sten till graven, men det dröjer nog innan den är på plats. Det har blivit en svår process för oss att ta tag i.
Hittills har Johns grav bara varit en plats för familjen. Jag känner att det är viktigt att det blir en plats för alla som vill minnas honom och som önskar att ha en plats som kan "samla tankarna för inre ro".
Nacka kyrka kändes som ett självklart val för grav- och minnesplasten till John, även om alla val varit oerhört märkliga och svåra att göra. Beslut kring ditt barns bortgång skall ingen behöva fatta. Alla som begravs på Nacka kyrkogård måste kremeras.
Vi önskade att Johns gravplats skulle finnas nära hans hem, nära hans familj. Sickla i Nacka var i ordets sanna bemärkelse Johns hemvist. Innan John var två år gammal berättade hans stolt för mormor och morfar, muttrarna Elin och Lelle att "Don (John) bor i Sickla". Vi har promenerat och haft pick-nick på gräs och stenhällar över nästan hela Sickla. Han, jag och Ellen gick ofta promenader till Järlasjön vid kyrkan för att mata fåglarna. Morfar har även lagat kyrkklockan i tornet på Nacka kyrka. Vi stod och pekade och funderade över hur morfar vågade vara så högt upp - han som är höjdrädd. Så detta var en plats som John hade en relation till, även om hans relation till kyrkan i övrigt var svag. Dessutom önskar jag och Mike att kunna ta kvällspromenader till kyrkogården med Ellen, att Johns minnesplats skall finnas nära i vår vardag, Ellens vardag. Någon kanske hellre minns honom någon annanstans. Vi delar i alla fall gärna en kvällspromenad men de som vill. Den som hellre vill gå dit på egen hand är varmt välkommen att göra det. Johns minnesplats är öppen för en var som vill dela den med oss. Vi vill att det ska vara en plats för liv och minnen. Vi kommer att ställa dit ett hjärta som kan fyllas med hälsningar och kärlekstecken. Och ljusen kan tändas i mörkret -hjälp oss med det....
//Malin
