2 år sedan vi var tillsammans.

Jag är alldeles oförmögen att skriva. Vill bara anteckna för mig själv att två år passerat. Två år.

Du har nu ett syskon som väntar på att komma ut i världen, en värld som är svår och inte så självklar att bara erövra längre, inte som när vi väntade Dig. Då låg världen för våra fötter, bara att sluka i sig och njuta, svårigheter skulle möjligen kunna göra oss starka och till bättre människor, bara vi överkom dem tillsammans.
Så ser det inte ut. Inte i vår värld. Vi är vare sig starka eller bättre människor. Vi är endast människor som djupt saknar en älskad och fantastisk pojke. Vi är människor, som oavsett hur livet nu vänder sig, alltid kommer att bära tomheten efter Dig med oss i alla erfarenheter vi kommer att göra - goda, som svåra och små, som stora. Du är I N T E med. Du är I N T E här.
Vi blir aldrig de samma igen!

Mamma och Pappa