Julen utan John

Den kom och gick. Julen utan John.
Sorgen är svår alla dagar. Naivt tänkte jag så.
Så kom julafton, och jag kände din frånvaro så påtagligt.
En frånvaro så närvarande.
Ett barn med len hud saknades i mitt knä. Ett barn med stora ord och stora tankar fattades i sorlet kring julbordet. Ett barn med tindrande ögon fick inte möta tomten.
Ett barn med varmt hjärta saknades och vår förlust går inte att bära.

Jag gråter, tung gråt. Du - John: Det får inte vara så här!!

Ellens jul har varit varm. Men, den har ju inte varit "vår jul".

//Malin

Torsdagen den 17 december 2009. Dagen då morfar faktiskt bara fyller 61.

Önskelista julen 2009:
  • Jag önskar att livet kunde gå fortare. Kanske kunde det rusa fram, så att yrsel blev en vardagskänsla och fartblindhet kändes lustfullt. Det önskar jag mig i julklapp!
  • Jag önskar att livet var en enda kurragömmalek; några av barnen har gömt sig, jag räknar, jag letar förstrött en stund, och ropar därefter fritt fram. ALLA barnen kommer fram, skratt, kramar och festisdricka!
  • Jag önskar att utanför min lägenhet, just när jag satt foten utanför porten, tog gatorna i New York vid. Varje morgon när jag och Ellen ska till dagis, hoppar hon upp i vagnen och vi promenerar ut i Central Park. Det blåser lite isigt, men nog f-n är det New York. Vi kan drömma oss bort på kaféer hela dagen, jag och Ellen. Det är en klurig julklapp att slå in i tyll och papper. Men den skulle göra sig otroligt bra under granen!
  • Jag önskar mig lite vardagsvärme: Inte så att det blir klistrigt och krystat, men så att jag får plats på bussen i snöstormen, trots att det egentligen är förbjudet att vara fler än 53 stående passagerare (eller 45 nackabor). Lite solidaritet helt enkelt, bara lite. Inget stort och svårt.
  • Jag önskar mig en pojke. En liten, blond, med alldeles bruna ögon. Jag önskar mig honom nu. Jag tänker att det kan vara svårt att hitta honom nu när det är så kort tid kvar till julafton, men jag kan vänta. Ett litet tag - bara jag vet att jag får exakt den pojken som jag tänker på.
//Malin

En flicka! Onsdagen den 16 december 2009.

Det finns en flicka som jag känner. Jag känner henne inte särskilt väl - hon är ännu för liten. Flickan kom till världen denna vår. Våren, en vacker metafor för ett nytt litet liv. Hon hade bråttom till livet, så bråttom att hennes lilla kropp inte riktigt hann med. Denna flicka har en alldeles särskild kraft som hon ständigt fått nyttja sedan hon kom för att dela dagen med sina längtande föräldrar. Den kraften riktar hon mot livet, allt som händer i denna lilla kropp handlar om liv, kraft och strävan - liv, liv, liv! Trots att livet självt gett henne flera stora törnar, så kämpar hon på. Jag ser det igen, precis som jag gjorde hos John: barn tar upp en fight mot självaste livet om det behövs. Om och om igen, om det behövs. Med ny intensitet samlar de gång på gång ny kraft för att utvecklas, växa och erövra nya förmågor -för livet - trots att de lever på knivens egg. Trots att livet i sig är hotat.
Flickans särskilda kraft är helt otrolig, och trots sin ringa ålder, så berör hon våra liv alldeles speciellt. Ellen och John har väntat och längtat efter denna lilla flicka, och efter lång strävan fick hon komma hem. John överlämnade en "komma-hem-present", vilken han med darrig hand skapade, en av sina sista "vakna" dagar. "Bebisflickan måste få komma hem från sjukhuset snart." John fick aldrig möta sin nya kompis. Han talade om henne varje dag under sina sista veckor. Därefter har Ellen tagit över ansvaret för henne. "Min bebis" sa Ellen idag när hon fick en ett julkort från henne.
Just nu lever familjen återigen på sjukhuset. Svåra, svåra dagar, vidriga, vidriga erfarenheter. Livet omkullkastas, utmanas och omvärderas.
"En bebis, mamma" "Hon äter, mamma" "Hon suger på handen." "Hon skrattar, mamma." Ett barn FÖRÄNDRAR världen. Förändringen och kärleken varar för alltid, all tid. Så liten, så stor.

A och M. De varmaste hälsningarna till er. Vi väntar hem er, snart. Pulka och choklad med tjejerna i Hammarbybacken! :)
//Malin

Lördagen den 12 december 2009

Ett år med cancer har passerat. Det kommer att passera många sådana år i mitt liv - år med cancer. Cancer tar ju inte slut. Jag bedrog mig och trodde det för ett slag. Men sedan kom del två, del tre, del.....Den oändliga historien om "Knivmannen".

//Malin

2:a advent. Söndagen den 6 december 2009.

Vi firar Ellens födelsedag. Det är märkvärdigt tomt på din stol.
Det är tomt och smärtsamt utan att barncancerfonden i alla utskick och reklamsammanhang påminner om "den tomma stolen". Den förbannat tomma stolen.

Det är faktiskt märkvärdigt tomt - i livet. Det liv som Ellen fyller till bredden med sin närvaro, är samtidigt urholkat och innehållslös.

//En liten människa som lägger sina besparingar på gravljus och har en ångest som hon lagt i en liten låda för att överleva.