En flicka! Onsdagen den 16 december 2009.

Det finns en flicka som jag känner. Jag känner henne inte särskilt väl - hon är ännu för liten. Flickan kom till världen denna vår. Våren, en vacker metafor för ett nytt litet liv. Hon hade bråttom till livet, så bråttom att hennes lilla kropp inte riktigt hann med. Denna flicka har en alldeles särskild kraft som hon ständigt fått nyttja sedan hon kom för att dela dagen med sina längtande föräldrar. Den kraften riktar hon mot livet, allt som händer i denna lilla kropp handlar om liv, kraft och strävan - liv, liv, liv! Trots att livet självt gett henne flera stora törnar, så kämpar hon på. Jag ser det igen, precis som jag gjorde hos John: barn tar upp en fight mot självaste livet om det behövs. Om och om igen, om det behövs. Med ny intensitet samlar de gång på gång ny kraft för att utvecklas, växa och erövra nya förmågor -för livet - trots att de lever på knivens egg. Trots att livet i sig är hotat.

Flickans särskilda kraft är helt otrolig, och trots sin ringa ålder, så berör hon våra liv alldeles speciellt. Ellen och John har väntat och längtat efter denna lilla flicka, och efter lång strävan fick hon komma hem. John överlämnade en "komma-hem-present", vilken han med darrig hand skapade, en av sina sista "vakna" dagar. "Bebisflickan måste få komma hem från sjukhuset snart." John fick aldrig möta sin nya kompis. Han talade om henne varje dag under sina sista veckor. Därefter har Ellen tagit över ansvaret för henne. "Min bebis" sa Ellen idag när hon fick en ett julkort från henne.

Just nu lever familjen återigen på sjukhuset. Svåra, svåra dagar, vidriga, vidriga erfarenheter. Livet omkullkastas, utmanas och omvärderas.

"En bebis, mamma" "Hon äter, mamma" "Hon suger på handen." "Hon skrattar, mamma." Ett barn FÖRÄNDRAR världen. Förändringen och kärleken varar för alltid, all tid. Så liten, så stor.

A och M. De varmaste hälsningarna till er. Vi väntar hem er, snart. Pulka och choklad med tjejerna i Hammarbybacken! :)

//Malin