Helgen då vi kom ut!

Söndagen den 15 mars.
I helgen som gick var mormor och morfar och kusin Albin på besök. Det var verkligen härligt att se John leka och njuta med dem. John mådde jättefint hela helgen. Vi hade fått några bonusdagar genom att 3 blockets sista kur egentligen skulle inletts onsdagen den 11 mars, men pga att Johns värden var för dåliga så sköts den upp tills på måndagen därefter istället. Det medförde att när John bättrat på sig fick vi en hel helg då han var riktigt stark och pigg. John var bjuden på barnkalas hos sin kompis Inez, som fyllde fyra år. Eftersom jag inte känt mig helt kry, var vi inte säkra på om vi skulle kunna gå. Men efter lite övertalan från Inez mamma, Sylvia och lite eftertanke, så vågade John och jag oss iväg. Det var ett helt rätt beslut. Vi hade ett par underbara timmar med Inez mysiga kompisar. När vi först kom dit ville John inte gå in, han somnade på vägen dit i sin vagn och var lite blyg när han vaknade. När vi till sist kom in satt Joh i mitt knä och gömde sig en stund. Därefter reste han sig upp och smekte sitt hårlösa huvud med handen och sade stolt: Jag har en ny frisyr, faktiskt- likadant som pappa! Det var så skönt för mig att se hans gnistrande leende. Vi var på barnkalas han och jag, sådant som man som frisk tar för givet, som vi tagit för givit bara för ett par månader sedan. Nu är barnkalas endast möjligt när John är riktigt stark i sitt immunförsvar. Vi åt underbar chokladkaka som bara kan signeras Sylvia, med en hallonkräm ovanpå som var super!! Kalasbordet var fint dukat till barnen i centrum av rummet. Ungarna njöt av massa lekar -kurragömma, discostop och fiskedamm. John hade "stenkul" sade han på vägen hem. Mamma hade stenkul, också!
Väl hemma byggde vi tågbana och lekte med lego. Jag och min mamma delade på vin, min moster kom över och vi såg på melodifestivalen. Barnen somnade. Alla mådde fint!! Alla mådde fint! Alla mådde fint! //Malin

1 kommentar:

  1. Gjorde ett litet avbrott i mitt litteraturläsande och kikade in här! Rörd, berörd, knottrig, tårar i ögonen... va fint Ni skriver, båda två!! Jag blir så enormt glad att läsa att Ni får lite "vanligt" familjeliv och barnkalas och morföräldrar och mostrar och kusiner och små kompisar och stora kompisar och... precis som Du skriver Malin "det vi tar för givet"! Har kikat på den söta filmen från Johns 3-årsdag... mmm... Lillplutten! Så skönt att han får orka och vara som vilken treåring som helst emellanåt! Är med Er och vet och känner att detta kommer att gå bra!
    Gävlekramar från Annica, Håkke o Tango som varit ute i solen o laddat tallkottkörtlarna!

    SvaraRadera