"Det är vackrast när det skymmer. All den kärlek himlen rymmer"....
Jag längtar efter att den känslan ska överta helt. Den finns där, men det finns också en oerhörd tomhet. Kommer den alltid göra sig påmind, eller kommer jag att framöver faktiskt helt njuta av Ellen, utan att vid varje tillfälle också känna saknaden av John?
Jag önskar mig själv frid och att självanklagelserna ska ta slut. Jag önskar mig själv händer som inte är nedkylda av döden. Jag önskar mig själv barmhärtighet och kraft att våga stanna kvar.
Det känns så jävla tomt nu.......
"Allt är mitt, och allt skall tagas från mig"...
//Malin
Jag har tänkt på er hela dagen. Jag hoppas att ni har fått göra allting bra och att ni har fått hjälp med det ni behövt hjälp med.
SvaraRaderaKramar.
kan inte i min vildaste fantasi föreställa mig den sorg och smärta ni går igenom nu. Barn ska inte lämna jorden före sina föräldrar. Himlen är fått en alldeles underbar ängel. Men alldeles alldeles för tidigt. Många varma kramar i er svåra stund
SvaraRaderajag har svårt å hitta ord. har ett ljus tänt här och känner med er, tänker på er. låter tårarna rinna. kan inte föreställa mig er smärta. å kan inte föreställa mig finare föräldrar än ni. jag tror John vilar tryggt å lugnt nu i "all den kärlek himlen rymmer". största varmaste kramarna till er.
SvaraRaderaönskar er också frid vännen, mitt i tomheten, självanklagelserna och smärtan
SvaraRadera/Sara
Vi tänder ljus och vi tänker på er. Mycket. Önskar innerligt att vi kunde göra mer för er.
SvaraRaderaSänder er massor med styrkekramar! Linda Lindholm
SvaraRaderaDet gick en gammal odalman
SvaraRaderaoch sjöng på åkerjorden
Han bar en frökorg i sin hand
och strödde mellan orden
för livets början och livets slut
sin nya fröskörd ut.
Han gick från soluppgång till soluppgång.
Det var den sista dagens morgon.
Jag stod som harens unge, när han kom.
Hur ångestfull jag var inför hans vackra sång!
Då tog han mig och satte mig i korgen
och när jag somnat, började han gå.
Döden tänkte jag mig så.
Jag har tänt ett ljus här där jag sitter och jobbar och tänker på er och på John. Ofattbart, obegripligt och oacceptabelt att fick finnas så kort.
SvaraRaderaVarma kramar Tina
Hej Malin.
SvaraRaderaJag tänker på er hela tiden.
Är så himla ledsen för er skull.
Kram från Maria.
Sörtorp tisdag den 4 augusti 2009
SvaraRaderaHar precis kommit hem från Stockholm där vi för sista gången träffat dig i ditt eget hem. Känns märkligt men samtidigt rofyllt att vi fick möjligheten att åka och säja hejdå till dig. Imorse stod vi utanför din dörr och väntade på att du skulle öppna, sen kom det över mig att just idag kommer du inte och öppnar…Du var så fin när du låg i sängen med ett litet leende på läpparna iklädd din älsklingsskjorta och byxor. En liten kille men samtidigt så stor. Vi satt på sängen och pratade med dig, vi vet du hörde, även fast du inte svarade, tårar rullade tyst ner för våra kinder…ord behövdes inte. Albin fick ont i magen igår när han hörde att du var död, men nu har det lättat när han har träffat dig och ser att du mår så bra. Albin tyckte aldrig att det var konstigt med alla dina mediciner, slangar och knappar, det känns bra att vi träffade dig på sjukhuset även när du inte mådde bra. Vänner klarar sånt, men vi förstår att du tycker det är skönt att slippa ifrån allt detta.
Innan vi åkte hem tog vi farväl av en stor kille i en liten kista, en underlig känsla men ändå så naturligt. Döden är inget farligt. Albin köpte Bamse till dig, den ligger bredvid dig och vid dina fötter vakar Spirit. Spirit som både du och Albin har som favorit. Tack John för allt vi har haft möjlighet att göra tillsammans och alla fina minnen vi har utav dig. Albin och Stina är glada för bilarna som du så kärleksfullt valde ut åt dem när du kände att kroppen inte orkade mer.
Tack Malin, Micke och Ellen för att vi fick dela denna dagen med er. Tårar har rullat ner för våra kinder både över att livet är orättvist och den stora saknad vi alla känner men också tårar av lättnad för att vi vet att du har det bra. Den här dagen kommer vi minnas länge som en mycket fin och bra dag. Albin säger att du är en ängel som bara fortsätter livet någon annanstans utan smärta…
/Albin, Stina, Eva och Patrik
Det som har hänt känns så ofattbart fel. Vi tänker på er och tänder ett ljus för John.
SvaraRaderaKramar från Linda, Micke och Erika (som tidigare gick på Månen)
Vi är så outsägligt ledsna för er skull.
SvaraRaderaVarmaste kramar
Helena, gunnar, Erika och Gustav
Ibland liksom hejdar sig tiden ett slag
och något alldeles oväntat sker
Världen förändrar sig varje dag
men ibland blir den aldrig detsamma mer
Alf Henriksson
Tänker på er
SvaraRaderaIlea och Elin
Ni känner inte mig, och jag känner inte er... men hela mitt väsen skriker av medkänsla och sorg för er... Kan inte förstå hur världen kan vara så orättvis... Skickar mina varmaste kramar och tankar till er och till er vackra lilla änglason... ett ljus ska lysa här i mitt fönster för John, den vackra ängeln som nu är på väg till sitt eviga hem där han kommer sitta och vänta på sina fantastiska föräldrar...
SvaraRaderaTa hand om varandra!
Kramar från Åza
Hej,
SvaraRaderaSara har berättat och vi har tänkt så mycket på er under våren och är så ledsna för er skull. Livet kan vara så fruktansvärt grymt. Det finns inga ord. Sänder all medkänsla och önskar er styrka att orka vidare.
Kramar från Agnes och Henrik
Har följt er blogg sedan min sista arbetsdag på Q84 och många gånger förundrats över hur ni orkat att formulera er så vackert och detaljerat när er tillvaro måste ha känts som en enda stor abstrakt röra. Beundrar er ork och styrka! Minns många av Johns kloka ord med ett leende. Bl a hur han bekymrade sig över hur det skulle gå för lilla Ellen när hon skulle börja på dagis. -Det förstår ni väl att det inte kommer att fungera. Hon kan ju inte reglerna och hon äter ju t om grus!
SvaraRaderaTack för att jag fick uppleva er fina familj. Tänker på er allihop.
Kramar, Jeanette (sjuksköterska, Q84).