Hur ska vi leva nu? Hur ska liv existera utan dig? Hur kan liv förekomma?
Vi tänder ljus för dig, för oss, för Ellen. Det ger en känsla av närvaro.
Är det vår egen närvaro vi känner för en stund?
Oftast är kroppen fylld av frånvarokänslor, och vi söker efter tillfälliga glapp i tillvaron med mening. Ljuset i augustimörkret ger innehåll till en annars så fattig verklighet. Verkligheten existerar endast i en förnimmelse.
Är det en förnimmelse som man återigen skulle våga uppleva - leva?
När vi tänker på fortsatt liv och nya upplevelser tycks det omöjligt för oss att fortsätta fylla livet med dagar. Verkligheten framstår skrämmande, avlägsen och till för andra.
Kanske kan vi erbjuda Ellen smak av framtid, men jag vill inte läppja den själv.
John var fylld av tilltro på framtiden, men fan, även fylld av cancer. Något tär också i min kropp och har fattat ett ordentligt fäste där - en sjukdom? Nej, snarast en begreppslöshet: jag saknar referenser till vem jag själv var. Jag söker essensen av vem jag själv är. Jag är rädd för vem jag är på väg att formas till. Kanske är det en elakartad svulst i själen? Det värker, i alla fall.
//Malin
Kära Malin, orden saknas fortfarande förstås. Säg till om det är något, vadsomhelst, jag kan göra för er.
SvaraRaderaKramar om dig, er. Läser, tar in, känner vanmakt. Önskar vi kunde dela lite på allt, ni har fått en sån tung börda att bära själva.
SvaraRaderaMin bok är klar. Nästan. Jag har läst den rakt igenom några gånger, och undrar då hur vi orkade. Idag sörjer jag också den bärsärkargång som cancern gick i min pojk och som tog ifrån oss delar av honom och oss. Samtidigt tackar jag dagligen för att han fått stanna en stund till. Jag undrar ofta hur jag orkade när det var som värst i behandlingen, OCH DÅ LEVER MIN POJK FORTFARANDE! Jag förstår inte hur ni orkar andas Malin, men fortsätter tacksamt ta del av det ni skriver, så länge ni orkar och vill dela med er. Jag önskar jag kunde hjälpa till med ett friskt andetag då och då, lite avlastning, en stunds vila.
Låt alla människors goda tankar, alla tända ljus och all kraft som föds i detta nu komma er tillgodo. Nu.
Kram Helene
Ber om en djupare närvaro runt omkring er än vad jag eller någon annan människa kan ge.
SvaraRaderaall kärlek till er, särskilt i tomheten och saknaden.
/Sara
Styrkekramar!!
SvaraRaderaÖnskar jag kunde hjälpa Er att bära denna förbannade tunga ryggsäck!En dag i taget!
Önskar jag kunde trösta, lugna, inge framtidshopp, ge er lugn och ro! Åtminstone en dag i taget!
Önskar Er KRAFT och MOD att orka vidare! Den här dagen!
Önskar att Ni framför önskemål om det finns något jag/vi kan göra! Idag och alla dagar!
/Annica
Kramar kramar kramar...
SvaraRaderaÄlskade Malin. Det gör så ont i mig.
SvaraRaderaFinns här.
Kram från Maria A.
Massor med helande kramar till er! /Linda Lindholm
SvaraRaderaJävla skit bara.
SvaraRadera