Den 3 augusti 2009.
John lämnade oss innan detta inlägg blev klart:
Idag kommer John att lämna oss. Idag kommer mitt hjärta att gå itu. Idag kommer jag att bli en annan person. Det är timmar kvar nu, eller kanske minuter. Vi vet inte, ingen vet utom John, kanske. När han är redo så lämnar han oss ensamma, tomma och trötta. Men vi kommer att vara med honom till slutet. Det har vi varit de senaste veckorna, vid hans sida och vakat så att han inte ska vara ensam.
Jag säger till John att jag är redo när du är det, du behöver inte kämpa längre, den här gången kan du inte vinna. Det här har tagit lång tid, längre än vad vi någonsin kunde tänka oss. Det tär på kroppen, det sliter och rycker oss samman. Men vi klarar det tillsammans, vi klarar det för att John fortfarande är med oss. Vår läkare har sagt att det har tagit lång tid för att John är frisk i övrigt. Jag förstod inte vad hon menade när hon sa det första gången. I över ett halvår så har hans kropp utsatts för höga doser cytostatika och en lång intensiv strålbehandling. Hur kan hans kropp vara frisk över huvud taget? Barns kroppar är unika och John har ett hjärta fyllt med kärlek. Den kärleken har tryckt tillbaka giftet i hans kropp....
//Mike
Jag skrev några ord på annan plats... ord, ord som är just ord och inte på några villkors vis kan ersätta och förklara den värme och kärlek vi vill ge till Er! Till Ellen, till Malin, till Mike! Värme och kärlek, ord... inget kan ge Er John tillbaka på samma sätt som förut... men Han kommer alltid att vara Er världens finaste finaste Son och Storebror! Har varit ute i skogen länge nu ikväll... känt den tidiga tidiga höstens ton i sensommarkvällen... har tänkt på Er så mycket medan jag tittat på min unghund som lekte i bäcken... en fjäril flög från blomma till blomma och det fick mig att tänka på John som nu fått bli en Ängla-John och kan flyga fritt o ha det gott utan sjukdom, utan smärta. Är så ledsen för Er skull men tacksam för den glädje John fått sprida under sin korta tid här på jorden. Det finns så många ord, men ändå inga ord som kan ge Er nog med tröst.... Ett ljus brinner i vårt fönster, ett ljus för en Ängel vi vet finns, ett ljus för ÄnglaJohn.
SvaraRaderaMånga varma kramar från Annica o Håkan