Fredagen den 27 november 2009

Idag fick jag ett bra besked av en vän. Ett mycket bra besked. Ett levande besked. En timme senare fick jag ett dåligt. Ett dödligt. Att livet och döden går hand i hand är inte längre någon överraskning. Det blir bara mer påtagligt när det är så nära, när det kryper sig inpå en. Förra året var året då John blev sjuk. Det var året som min far dog. Jag trodde inte det kunde bli värre. Nu börjar detta år närma sig sitt slut. Det har varit ett förjävligt år. Det är inte bara min familj som inte kommer att var hel, som har förlorat ett barn. Det är fler, underbara människor, som nu upplever det värsta som kan hända. Livet blir sig aldrig likt. Det kommer att finnas ett före och ett efter.

Varje kväll tänder vi ett ljus för John. Ikväll tänder vi ett extra. Ännu ett barn har förlorats i kampen mot cancer. Listan börjar bli lång, för lång…

//Micke