Mitt liv var där för dig, och ditt liv. Jag var där för att du skulle bli frisk. Jag fanns för att du var beroende av min vård. Jag såg för att kunna ha dig i mitt fokus. Jag kände för att du skulle förmedla dig, genom mig. Jag existerade för att älska dig. Nu har jag svårt att finna ny mening.
Tårarna är smärtsamma, oändliga, ångerfulla, utmattade, ensamma och fyllda av längtan.
Mitt i sjukdomen fanns glädje, lek, mys och högläsning, trots samtidig smärta. Nu finns saknad.
Jag vill ha dig här. Din hud, din kind ...bara en hand, en hand. Bara en hand i min. Bara ett av dina bubblande skratt i Ellens lekar.
Det är så tomt och jag blir inte människa utan dig.
//Mamma
Tänker på dig! Önskar igen att du inte behövde leva utan John. Det är så ofattbart o grymt. Önskar jag kunde göra mer för dig.
SvaraRadera//Maria A
Det finns inga ord till tröst. Det du skriver skär rakt in i hjärtat, overkligt att NÅGON ska behöva känna och uppleva detta. Kram.
SvaraRaderaGråter en skvätt för din/er skull... Önskar er mindre smärta! Helande kram till dig! Linda Lindholm
SvaraRaderaMalin.....
SvaraRaderaTomt, mitt inre blir så tomt när jag läser dina ord och det liksom bränner innuti....klumpen i halsen har fastnat och det känns svårt att svälja.
Saknar ord, vill trösta men vet inte hur....
tror inte att det finns några ord som ger tröst.
Vill hålla dig i min famn och säga att allt blir bra.... men verkligheten är en annan.
Stora kramar Anna A.
Så jävla bra sagt! Du borde skriva en bok! Tänke r på er=) Hoppas ni har det bra alla FYRA!
SvaraRaderaStor varm kram, jag lånar en väns kloka ord och säger -Jag kan aldrig förstå något till fullo som jag själv inte gått igenom men smärta ,hopp ,kärlek och tro är universellt. Din smärta och sorg gör så ont i mig och jag önskar så att jag kunde göra något för att lindra den. Många kramar till dig & Mike
SvaraRadera