Vi hade urnsättning för John i onsdags. Det var svårt. Min längtan efter John ökar för var dag. Att inte känna hans hud mer gör så ont. Vi planterade en liten tall över hans urna, det var fint. Jag önskar att ingen annan ska behöva göra dessa val som vi har gjort. Att välja kista, urna, gravplats och sten för sitt barn. Det är omänskligt. Men jag vet att vi tyvärr inte är ensamma.
Döden finns runt omkring oss, den är nära. Döden skrämmer. Det är inte många som orkar hantera och prata om den. Det är likadant med sjukdomar. Jag har upplevt sjukdom och död på nära håll de senaste åren. Mina föräldrar och John. Jag har haft en tanke om att min kvot är fylld, det kommer inte hända något med de som finns kvar. I samma sekund så blir jag rädd. Det finns inga garantier. Vi är inte immuna.
//Micke
Mitt i allt det fruktansvärda ni måste gå igenom vill vi vara, lyssna, stötta och finnas till.
SvaraRaderaDet är sant att döden är svår och många gånger ofattbar, du och din familj upplever det och vi andra runt omkring berörs av er.
Ingen av oss är immun, men mitt i det kan vi som finns omkring göra ett aktivt val om vi vill låta oss beröras och stå i ett läge som även för oss känns så sårbart eller att låta bli. Jag väljer att stå kvar och jag vet att många fler med mig väljer detsamma.
All kärlek till er
Sara
Och det är nästan det värsta av allt, när man upptäcker att man inte är immun, att det inte finns någon jävla kvot.
SvaraRaderaKram
Charlotte!
Mitt hjärta värker för er.
SvaraRaderaStora kramar
/Maria A
Nej det finns jävlar i mig ingen rättvisa. Så vidrigt bara att ni måste leva den insikten.
SvaraRaderaJag känner frustration och det värker inom mig...
SvaraRaderaORÄTTVIST!!...
vet att livet är just så, men det gör ju inte det hela lättare att förstå, att uthärda.
Kan bara upprepa mig om och om igen, jag finns här och kommer att göra det för er!
Kanske kan jag hjälpa er att dra detta omänskligt tunga lass, eller i alla fall få stötta er.
Varma kramar Anna A.