Söndagen den 12 juli 2009.
Måndagen den 6 juli gjordes en magnetröntgen på John inför beslut om eventuell behandlingsstrategi. I onsdags träffade vi läkare för besked om beslut. Vi fick veta att Johns tumör inte längre är behandlingsbar. Tumören har spridit sig i hans hjärnhinnor, längs hela hans ryggrad, in i ryggmärgen och drabbar också centrala nervsystemet. De medicinska fakta som finns har vi valt att inte djupare informera oss om. Faktum är att John inte kommer att finnas hos oss länge till - inte alls länge, och att vi är i chock, kris och förlamning trots den långa tid vi levt med kunskapen om att döden redan tagit sig in i våra liv. Nu är den här för att stanna. Vi kommer aldrig bli hela igen. Men än så länge finns vårt liv och vår kärlek här, vår John. Än så länge kan vi njuta av hans skratt och hans leenden och hans kraftfulla person tillsammans med Ellen. Än en stund är John vår, bara vår.
//Malin och Mike
Jag kan inte föreställa mig er smärta. Jag vågar inte tänka mig in i era skor...
SvaraRaderaJohn är den finaste , snällaste lilla kille jag träffat. Så finurlig liten blick och förståndig så man blir full i skratt. Tigrar och korvar och köttbullar.
Glädje och djupaste förtvivlan, samtidigt.
Jag vill hålla om er och skydda er, men det går inte. Kram
Tomas
Vi läser ert oändligt sorgliga men så fina inlägg om och om igen. Ni är fantastiska föräldrar till underbara barn.
SvaraRaderaKram
Helena och Gunnar
Jag sänder hela familjen en famn full av styrka och kraft.
SvaraRaderaMånga bamsekramar till John och Ellen.
/ Petra
Läser det ofattbara, svåra.....tänker på er ofta
SvaraRaderaAnnacarin
Har läst om och om igen...
SvaraRaderaDet finns inga ord! Vi gråter med Er och tänker på Er.... och önskar Er styrka!!
Många varma kramar
Annica o Håkan
Det finns inga ord.
SvaraRaderaNi finns hos mig hela tiden, i allt jag gör.
Alla mina tankar och styrka ger jag till er <3
SvaraRadera/ Marina
Våra ord tar slut och tårarna tar över. Kan inte ens i fantasin föreställa oss det ni går igenom nu. Det är ofattbart. Tänker på er ofta och önskar er all kraft och styrka som finns.
SvaraRaderaKram Lotta & Staffan
Hej...
SvaraRaderavi vill skicka våra tankar till er och säga att vi vet ganska så väl hur ni har det nu och hur ni mår. Det är skit!
Gustav har varit borta i över en månad nu och vi har trots allt vad vi trodde, lyckats överleva detta helvete.
Hör gärna av er om ni vill fråga något eller ja, vad som helst! Det är ju så färskt för oss också detta, men vi kanske kan hjälpa till.
Kramar till er från Charlotte och Jonas (Gustavs föräldrar)
VI TÄNKER PÅ ER!
Det är för överjävligt rent ut sagt. Var är rättvisan? Vi kan inte ens föreställas oss något värre än det det ni tvingas gå igenom. Tänker på er och hoppas ni finner styrka i varandra på något sätt.
SvaraRaderaKramar från Annica & Håkan
Vi har också varit där..samma situation med vår John som hade samma tumörsort.
SvaraRaderaMen vad gör att man fortsätter andas? Det vet inte jag. Man "finner sig" i situationen för att överleva allt det hemska.
Jag vill ändå så gärna hoppas på mirakel. Det borde nu finnas några kvar att ge er John. Tänker på er
John U´s mamma
Tänk att livet kan vara så grymt! Jag tänker på er alla fyra och hoppas att ni nu har en fin tid tillsammans.
SvaraRaderaMånga kramar från Tina
Vi har sett er i parken, på dagis, lite på avstånd. Vi läser bloggen lite då och då och har hoppats på att John ska blir bra. Vi kan inte föreställa oss er smärta - livet känns jävligt orättvist - vi tänker på er och önskar er värme och styrka.
SvaraRaderaMånga kramar
Malin & Lars (Axel och Karins föräldrar)
Det är overkligt och ofattbart, det går inte en dag utan att jag tänker på John och er, livet är så dj*vla orättvist.
SvaraRaderaMånga bamsekramar till er alla.
Christer W
Så oerhört sorgligt att det är som det är. Tänker på er. Kram, Ida B
SvaraRaderaDetta går inte att förstå. Så orättvist. Våra varmaste tankar till er och barnen.
SvaraRaderaKicki och Henrik
Hej Kära Malin Och Mikael,
SvaraRaderaJag mötte dig Malin precis i slutet av Johns sista behandling.
Idag fick jag veta utfärden av den.
Det finns inte ord för….. allt känns helt ….
Jag önskade att jag var en övermänniska som kunde ändra er verklighet.
Nu kan jag bara önska er all styrka att klara detta på allra bästa sätt.. hur nu det ser ut.
Jag ordlös.
Med kärlek och ljus, styrka och allt det ni behöver
Nadia
(Esthers mamma)
Hej Malin och Micke
SvaraRaderaVi saknar ord för det som händer... Ni finns alltid i våra tankar.
vi önskar er mod, kraft, ork och mycket kärlek.
Barbara och Julian
(Darianas och Damians föräldrar)
Malin & Micke!
SvaraRaderaDetta är så fruktansvärt och vi kan inte i det närmaste ens föreställa oss vad ni går igenom just nu. Vi har följt er resa via bloggen och de få ord vi utbytt när vi sprungit på varandra de senaste månaderna, och ni finns i våra tankar VARJE dag.
Vi har bett och ber fortfarande om mirakel och hoppas att ni får en så fin och varm tid som möjligt tillsammans nu. Behöver ni något, vad som helst, så finns vi bara ett telefonsamtal bort..
Vår insamling till barncancerfonden fortsätter tack vare våra engagerade familjer och vänner som fortsätter bidra med pengar kontinuerligt.
http://www.barncancerfonden.se/3316
Stor kram
Pernilla, Andreas, Klara & Elsa Nordström, Gustavsberg
Våra tårar tycks inte ta slut, vi finner inga ord. Man hamnar i chock och kan inte förstå att det är sant det vi läser. Har det inte redan varit nog med allt ont...
SvaraRaderaVi tänker på John hela tiden, vi ser bilder på honom på avdelningen, vi rättar till hans korg i hallen, viker om hans lilla tomtedräkt som ligger där i korgen och som påminner oss när allt började. Fördjävligt och så orättvist.
John, Ellen, Malin o Mike, Ni finns i våra hjärtan och i våra tankar.
Kramar Regina och Katja
Kramar om er. Tänker på er. Undrar var jag kan överklaga...jag vill gå och slå näven i bordet någonstans och med hög röst skrika att så här får det inte gå till! Inte ett barn till!
SvaraRaderaKära ni, Var tydliga med vad ni behöver nu, även om det endaste enda ni behöver är att få behålla John och allt annat egentligen är oviktigt.
Om det är något vi kan göra härifrån så hojta.
/kram Helene, medmamma i medulloblastomvärlden
Jag tänker på er såå mycket, att ni ska behöva gå igenom detta.
SvaraRaderajag har inte träffat John så många gånger men jag har ett speciellt minne som får mig att le.
Nu minns jag inte om det var på Elin & Lelles eller Patriks & Evas bröllop,men när det var dags för disco efter maten då var det John som var disco prinsen, diggade och dansade härligt till musiken,så söt i sin rosa slips.
Så overkligt att John så full av liv inte får leva vidare.....mer än i våra minnen.
Ta hand om varandra
Kram caroline Lalli
Det är så fruktansvärt sorgligt det här. Livet är så orättvist. Det går inte att föreställa sig vilket helvete ni går igenom.
SvaraRaderaJag tänker på er.
/Michael Sternald (Perido/Nasdaq)
Känner och lider med er, detta är fruktansvärt.
SvaraRaderaVi tänker på er och sänder en massa varma tankar
Kram Sara, från NY, och Johan
Sitter här och storgråter när jag läser.
SvaraRaderaTäker ofta på er och ert helvete som ni lever i. Men härligt att ni ser och tar vara på de små ljusglimtarna som John ger er.
kram på er
Camilla Sten Jakobsson
Så fruktansvärt sorgligt att läsa.
SvaraRaderaTunga tårar mot tangentbord.
Mina tankar hos dig Malin. Hos er alla.
Jocke R
Vi saknar ord, det är svårt att ta in.
SvaraRaderaNi finns i våra tankar.
/Familjen Tinggren i Ösmo
Så sorgligt och så orättvist. Gråter när jag tänker på lille John och på vad ni går igenom just nu. Tänker på er mycket.
SvaraRaderaFeryal (elias mamma)
Tårarna rinner och jag vet inte vad jag ska säga, ni finns i mina tankar och jag skickar en stor kram till er alla. Camilla ( Idas mamma)
SvaraRaderaHittade er blogg nu...
SvaraRaderaDet är så fruktansvärt, det har gått så fort! Ni berättade ju om återfallet sist vi sågs på mottagningen, men självklart trodde vi att läkarna kunde hjälpa John.
Jag blev helt förstörd när Filips mamma berättade hur det var med John.
Vill bara skicka massa kämpa på KRAMAR!!!
/Noomi (Robins mamma).
En sista hälsning till Dig lille duktige John som kämpat så hårt. Och en hälsning till dina fantastiska föräldrar som gjort allt vad de kunnat för att hjälpa dig.
SvaraRaderaJag har bett för hela din familj, och om ett mirakel, men ...
Sov på min arm
Natten gömmer under sin vinge
Din blossande kind
Lycklig och varm snart du drömmer
Flyr mig i drömmen som vår flyr vind
Fångas igen, flämtar, strider
vill inte, vill, och blir åter kysst
Slumra min vän, natten skrider
Kärleken vaktar dig ömt och tyst
Sov på min arm
Månens skära lyftes
Ur lundarnas skugga skyggt
Och på din barm, o, min kära
Täljer dess återglans timmarnas flykt
Helig den frid hjärtat hyser
Mitt i den virvlande blodstormens larm!
Slut är din strid, månen lyser
Vårnattsvind svalkar dig
Sov på min arm...
(Evert Taube)