Det finns ett slut på det här.

Söndagen den 12 juli 2009.

Måndagen den 6 juli gjordes en magnetröntgen på John inför beslut om eventuell behandlingsstrategi. I onsdags träffade vi läkare för besked om beslut. Vi fick veta att Johns tumör inte längre är behandlingsbar. Tumören har spridit sig i hans hjärnhinnor, längs hela hans ryggrad, in i ryggmärgen och drabbar också centrala nervsystemet. De medicinska fakta som finns har vi valt att inte djupare informera oss om. Faktum är att John inte kommer att finnas hos oss länge till - inte alls länge, och att vi är i chock, kris och förlamning trots den långa tid vi levt med kunskapen om att döden redan tagit sig in i våra liv. Nu är den här för att stanna. Vi kommer aldrig bli hela igen. Men än så länge finns vårt liv och vår kärlek här, vår John. Än så länge kan vi njuta av hans skratt och hans leenden och hans kraftfulla person tillsammans med Ellen. Än en stund är John vår, bara vår.

//Malin och Mike

31 kommentarer:

  1. Jag kan inte föreställa mig er smärta. Jag vågar inte tänka mig in i era skor...

    John är den finaste , snällaste lilla kille jag träffat. Så finurlig liten blick och förståndig så man blir full i skratt. Tigrar och korvar och köttbullar.
    Glädje och djupaste förtvivlan, samtidigt.
    Jag vill hålla om er och skydda er, men det går inte. Kram
    Tomas

    SvaraRadera
  2. Vi läser ert oändligt sorgliga men så fina inlägg om och om igen. Ni är fantastiska föräldrar till underbara barn.
    Kram
    Helena och Gunnar

    SvaraRadera
  3. Jag sänder hela familjen en famn full av styrka och kraft.
    Många bamsekramar till John och Ellen.
    / Petra

    SvaraRadera
  4. Läser det ofattbara, svåra.....tänker på er ofta
    Annacarin

    SvaraRadera
  5. Har läst om och om igen...
    Det finns inga ord! Vi gråter med Er och tänker på Er.... och önskar Er styrka!!

    Många varma kramar
    Annica o Håkan

    SvaraRadera
  6. Det finns inga ord.

    Ni finns hos mig hela tiden, i allt jag gör.

    SvaraRadera
  7. Alla mina tankar och styrka ger jag till er <3

    / Marina

    SvaraRadera
  8. Våra ord tar slut och tårarna tar över. Kan inte ens i fantasin föreställa oss det ni går igenom nu. Det är ofattbart. Tänker på er ofta och önskar er all kraft och styrka som finns.

    Kram Lotta & Staffan

    SvaraRadera
  9. Hej...
    vi vill skicka våra tankar till er och säga att vi vet ganska så väl hur ni har det nu och hur ni mår. Det är skit!
    Gustav har varit borta i över en månad nu och vi har trots allt vad vi trodde, lyckats överleva detta helvete.

    Hör gärna av er om ni vill fråga något eller ja, vad som helst! Det är ju så färskt för oss också detta, men vi kanske kan hjälpa till.

    Kramar till er från Charlotte och Jonas (Gustavs föräldrar)

    VI TÄNKER PÅ ER!

    SvaraRadera
  10. Det är för överjävligt rent ut sagt. Var är rättvisan? Vi kan inte ens föreställas oss något värre än det det ni tvingas gå igenom. Tänker på er och hoppas ni finner styrka i varandra på något sätt.

    Kramar från Annica & Håkan

    SvaraRadera
  11. Vi har också varit där..samma situation med vår John som hade samma tumörsort.
    Men vad gör att man fortsätter andas? Det vet inte jag. Man "finner sig" i situationen för att överleva allt det hemska.
    Jag vill ändå så gärna hoppas på mirakel. Det borde nu finnas några kvar att ge er John. Tänker på er
    John U´s mamma

    SvaraRadera
  12. Tänk att livet kan vara så grymt! Jag tänker på er alla fyra och hoppas att ni nu har en fin tid tillsammans.
    Många kramar från Tina

    SvaraRadera
  13. Vi har sett er i parken, på dagis, lite på avstånd. Vi läser bloggen lite då och då och har hoppats på att John ska blir bra. Vi kan inte föreställa oss er smärta - livet känns jävligt orättvist - vi tänker på er och önskar er värme och styrka.

    Många kramar
    Malin & Lars (Axel och Karins föräldrar)

    SvaraRadera
  14. Det är overkligt och ofattbart, det går inte en dag utan att jag tänker på John och er, livet är så dj*vla orättvist.
    Många bamsekramar till er alla.
    Christer W

    SvaraRadera
  15. Så oerhört sorgligt att det är som det är. Tänker på er. Kram, Ida B

    SvaraRadera
  16. Detta går inte att förstå. Så orättvist. Våra varmaste tankar till er och barnen.
    Kicki och Henrik

    SvaraRadera
  17. Hej Kära Malin Och Mikael,



    Jag mötte dig Malin precis i slutet av Johns sista behandling.

    Idag fick jag veta utfärden av den.



    Det finns inte ord för….. allt känns helt ….



    Jag önskade att jag var en övermänniska som kunde ändra er verklighet.



    Nu kan jag bara önska er all styrka att klara detta på allra bästa sätt.. hur nu det ser ut.

    Jag ordlös.



    Med kärlek och ljus, styrka och allt det ni behöver

    Nadia

    (Esthers mamma)

    SvaraRadera
  18. Hej Malin och Micke

    Vi saknar ord för det som händer... Ni finns alltid i våra tankar.

    vi önskar er mod, kraft, ork och mycket kärlek.

    Barbara och Julian
    (Darianas och Damians föräldrar)

    SvaraRadera
  19. Malin & Micke!
    Detta är så fruktansvärt och vi kan inte i det närmaste ens föreställa oss vad ni går igenom just nu. Vi har följt er resa via bloggen och de få ord vi utbytt när vi sprungit på varandra de senaste månaderna, och ni finns i våra tankar VARJE dag.

    Vi har bett och ber fortfarande om mirakel och hoppas att ni får en så fin och varm tid som möjligt tillsammans nu. Behöver ni något, vad som helst, så finns vi bara ett telefonsamtal bort..

    Vår insamling till barncancerfonden fortsätter tack vare våra engagerade familjer och vänner som fortsätter bidra med pengar kontinuerligt.

    http://www.barncancerfonden.se/3316

    Stor kram

    Pernilla, Andreas, Klara & Elsa Nordström, Gustavsberg

    SvaraRadera
  20. Våra tårar tycks inte ta slut, vi finner inga ord. Man hamnar i chock och kan inte förstå att det är sant det vi läser. Har det inte redan varit nog med allt ont...

    Vi tänker på John hela tiden, vi ser bilder på honom på avdelningen, vi rättar till hans korg i hallen, viker om hans lilla tomtedräkt som ligger där i korgen och som påminner oss när allt började. Fördjävligt och så orättvist.

    John, Ellen, Malin o Mike, Ni finns i våra hjärtan och i våra tankar.

    Kramar Regina och Katja

    SvaraRadera
  21. Kramar om er. Tänker på er. Undrar var jag kan överklaga...jag vill gå och slå näven i bordet någonstans och med hög röst skrika att så här får det inte gå till! Inte ett barn till!

    Kära ni, Var tydliga med vad ni behöver nu, även om det endaste enda ni behöver är att få behålla John och allt annat egentligen är oviktigt.

    Om det är något vi kan göra härifrån så hojta.

    /kram Helene, medmamma i medulloblastomvärlden

    SvaraRadera
  22. Jag tänker på er såå mycket, att ni ska behöva gå igenom detta.
    jag har inte träffat John så många gånger men jag har ett speciellt minne som får mig att le.
    Nu minns jag inte om det var på Elin & Lelles eller Patriks & Evas bröllop,men när det var dags för disco efter maten då var det John som var disco prinsen, diggade och dansade härligt till musiken,så söt i sin rosa slips.
    Så overkligt att John så full av liv inte får leva vidare.....mer än i våra minnen.
    Ta hand om varandra
    Kram caroline Lalli

    SvaraRadera
  23. Det är så fruktansvärt sorgligt det här. Livet är så orättvist. Det går inte att föreställa sig vilket helvete ni går igenom.
    Jag tänker på er.

    /Michael Sternald (Perido/Nasdaq)

    SvaraRadera
  24. Känner och lider med er, detta är fruktansvärt.
    Vi tänker på er och sänder en massa varma tankar

    Kram Sara, från NY, och Johan

    SvaraRadera
  25. Sitter här och storgråter när jag läser.
    Täker ofta på er och ert helvete som ni lever i. Men härligt att ni ser och tar vara på de små ljusglimtarna som John ger er.

    kram på er
    Camilla Sten Jakobsson

    SvaraRadera
  26. Så fruktansvärt sorgligt att läsa.
    Tunga tårar mot tangentbord.

    Mina tankar hos dig Malin. Hos er alla.
    Jocke R

    SvaraRadera
  27. Vi saknar ord, det är svårt att ta in.
    Ni finns i våra tankar.

    /Familjen Tinggren i Ösmo

    SvaraRadera
  28. Så sorgligt och så orättvist. Gråter när jag tänker på lille John och på vad ni går igenom just nu. Tänker på er mycket.

    Feryal (elias mamma)

    SvaraRadera
  29. Tårarna rinner och jag vet inte vad jag ska säga, ni finns i mina tankar och jag skickar en stor kram till er alla. Camilla ( Idas mamma)

    SvaraRadera
  30. Hittade er blogg nu...
    Det är så fruktansvärt, det har gått så fort! Ni berättade ju om återfallet sist vi sågs på mottagningen, men självklart trodde vi att läkarna kunde hjälpa John.
    Jag blev helt förstörd när Filips mamma berättade hur det var med John.
    Vill bara skicka massa kämpa på KRAMAR!!!
    /Noomi (Robins mamma).

    SvaraRadera
  31. En sista hälsning till Dig lille duktige John som kämpat så hårt. Och en hälsning till dina fantastiska föräldrar som gjort allt vad de kunnat för att hjälpa dig.

    Jag har bett för hela din familj, och om ett mirakel, men ...


    Sov på min arm
    Natten gömmer under sin vinge
    Din blossande kind
    Lycklig och varm snart du drömmer
    Flyr mig i drömmen som vår flyr vind
    Fångas igen, flämtar, strider
    vill inte, vill, och blir åter kysst
    Slumra min vän, natten skrider
    Kärleken vaktar dig ömt och tyst

    Sov på min arm
    Månens skära lyftes
    Ur lundarnas skugga skyggt
    Och på din barm, o, min kära
    Täljer dess återglans timmarnas flykt
    Helig den frid hjärtat hyser
    Mitt i den virvlande blodstormens larm!
    Slut är din strid, månen lyser
    Vårnattsvind svalkar dig
    Sov på min arm...
    (Evert Taube)

    SvaraRadera