Minnena gör fortfarande mycket ont och samtidigt lever jag med rädslan att om jag inte tillåter mig att vara i dessa smärtsamma minnen riskerar jag att förlora dem. Ibland är de så avlägsna: har det verkligen hänt? Har han verkligen funnits?
//Malin
Känner precis detsamma. Förlorade min lille kille Petter i augusti 2009, han var då 3 år och 10 månader. Minnena gör så ont så man blir paralyserad och jag klarar inte att vara i minnena så lång stund åt gången. Jag bävar för den dag då jag verkligen inser vad som hänt för då vet jag inte hur jag kommer hantera det.
SvaraRaderakram Lotta