Telefonsamtal:
- Hej, jag ringer från Bamse-redaktionen. John prenumererade tidigare på Bamse, under en period. Hur gammal är John nu?
Lång paus.
- John är..., John är..., John är..., John har, har (harkling) avlidit.
Lång paus.
- Jag är verkligen ledsen..., att jag....
Ingen paus, snarare hastigt:
- Det är inte ditt fel!
Återigen, hastigt:
- Vi har andra erbjudanden, andra, för vuxna också.
Två-årig flicka i bakgrunden:
- Vem är det i ellelonen, mamma? Vem är det i ellelonen?
Klipsk telefonist:
-Finns det flera barn i hemmet?
- Ja, en tvååring också. Men hon läser inte serietidningar.
- Jag kan ordna ett pedagogiskt presentpaket anpassat för en två-åring, det kostar inte mer än 59 kronor. Inga förpliktelser.
- OK, vi tar ett sådant paket, utan förpliktelser, för inga pengar!
- Tack, då bokar jag det för er. Och så vill jag önska er lycka till....
Lycklig konsument tänker: Vad snabbt de kunde anpassa sig efter mina konsumtionsbehov. Vad billigt det var, och pedagogiskt -utan förpliktelser. Dessutom tror jag hon önskade lycka till, liksom "hoppas ingen mer dör av er". Gulligt. Vad annat i livet känns så smidigt, omtänksamt, nödvändigt och rätt? Vilka andra telefonsamtal kan vara så svåra som de samtal när Bamse knackar på i livet, och döden?
//Malin
Surrealistiskt. Kram!
SvaraRaderaHelt otroligt!!!!
SvaraRaderaÅh så overkligt!!! Kram kram fina du, hoppas att jag får krama dig på riktigt snart..
SvaraRaderaEn del har ingen skam i kroppen.
SvaraRaderaFan, de måste ju ha lite känsla för när det är dags att lägga på!
/M.A
Ja, vad kan man säga, annat än att det som hänt är så ofattbart att det inte går in i folks medvetande - okända som kända...
SvaraRaderakramar / Therese P (Agnes och Julians mamma)
Malin och Mikael,
SvaraRaderajag har hittat till er sida idag, och jag har tittat på de fina, fina bilderna. Jag beklagar er förlust, och jag kan bara ana smärtan och sorgen så som jag känner min egen. Jag önskar att vi aldrig hade mötts av den anledning vi mötts, men jag är ändå så tacksam för att jag och Mattias fått dela erfarenheter med er. Ni och de andra föräldrarna finns ofta i mina tankar.
I går tog vi farväl av Moa, och det blev precis så fint som vi önskade att det skulle bli. Mitt i allt det svåra var det -vilket jag inte väntat mig- också en lycka i att bli bekräftad som förälder och få känna stolthet över vår lilla flicka.
Nu åker vi "till skogs" ett tag, men jag ser fram emot att ses igen så småningom.
Stor kram från Elin, Moas Mamma