Idag saknade jag dig i sängen när Ellen, pappa och jag vaknade efter en skön sovmorgon, vid lyx-söndagsfrukosten, när vi öppnade adventskalendern, när vi spelade spel, när Ellen och jag städade och hon hjälpte mig att bära blomkrukor, när vi köpte granen, när vi hängde i Dieselverkstan, när jag åkte hiss och Ellen och pappa tog trapporna, när vi drack glögg, när vi förberedde pepparkaksdräkten till morgondagens luciatåg på förskolan. Jag saknade dig när vi gick och lade oss och delade gonatt-pussar. Älskade finaste John.. //Mamma
Söndagen den 12 december 2010. 3:de advent.
Älskade, finaste John. Saknaden blir inte mindre, sorgen avtar inte med tiden. Den är lika stor och grym och oändlig som den värsta mardröm. Tanken om att tiden läker alla sår, att med tiden skulle smärtan, inte avta, men kännas mindre eller vara lättare att bära - den tanken känns kränkande. Du fattas mig! Det är ett hål som inte kan fyllas med något annat. Ett hål som jag måste lära mig att bära med mig, till jobbet, på festen, på tunnelbanan, i jultid, i tv-soffan och när jag står alldeles ensam. Det är oändlig smärta - som ibland, ibland kan blandas upp med det vanliga livet. Men den är ändå oändlig.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
John finns t o m i mina tankar dagligen så att han är djupt saknad av sina närmaste förstår jag... . Att det har gått två år sedan han blev sjuk - är det lång eller kort tid? Tid är det i alla fall. Tid man hade velat slippa räkna.
SvaraRaderaKRAM - ses imorn!
Läser dina inlägg här och berörs. Läser och påminns om det ansvar jag har att njuta av mina tre. Mysa in mitt ansikte i min femårings nacke och känna hur mjukt det är där. För att jag kan det. Och när livet är svårt med min egen medulloblastomöverleverare så kommer dina ord till mig som en käftsmäll och jag påminns om att du när som helst skulle byta med mig. Och jag skulle aldrig vilja byta med dig, Malin.
SvaraRaderaJag är tacksam över allt du ger mig, här och på andra sätt. Och jag ser John i min femåring, anar värken, det olidliga i att inte få ha er växande pojke hos er.
Kramar om er.
Helene